Vi tycker det är värt att vara tydliga med var den gränsen går. Dels för att en förvaltare ska kunna lita på en bedömning från oss, dels för att en provyta inte ska behöva bli en besvikelse. Om vi säger att ett golv går att renovera ska det stämma.
Ett golv som inte gick att rädda
I maj 2026 stängdes A-hallen i Huddingehallen med omedelbar verkan. En oberoende besiktningsman dömde ut golvet helt. I rapporteringen i Mitt i nämns hål i golvet, fukt som tar sig in underifrån, ojämnheter och dåligt fästa målställningar. Hallchefen beskriver att det kommer in fukt och att det utgör en skaderisk. Underhållet hade enligt artikeln eftersatts under många år.
Det är värt att stanna vid, för det är ett golv vi inte hade föreslagit renovering på. Inte för att slitaget i sig är avskräckande, utan för att problemen sitter i själva grunden. Vår metod, rengöring, slipning och PUR-lack, återställer ytan och förlänger livslängden på ett material som är intakt. Den lagar inte ett underlag där fukt redan tagit sig in, och den fyller inte hål. När skadan sitter under ytbehandlingen är förutsättningen för renovering borta.
Var går gränsen
Det finns några återkommande lägen där byte är rätt och renovering inte hjälper.
- Fukt i konstruktionen. Om fukt tar sig in underifrån eller har hunnit påverka underlaget är ytan inte problemet. Att slipa och lacka ett golv med fuktskadad grund döljer symtomet en kort tid och löser ingenting. Här behöver orsaken åtgärdas, och ofta innebär det att golvet måste upp.
- Genomgående skador i materialet. Hål, sprickor som går genom hela materialet och partier där golvet släppt från underlaget går inte att slipa bort. Slipning tar ner en tunn nivå och återställer ytan. Den bygger inte upp material som saknas.
- Underlag som rört sig. Ojämnheter som beror på att underlaget satt sig eller rört sig är ett byggproblem, inte ett ytproblem. Ett nytt golv ovanpå ett underlag som fortsätter röra sig får samma fel igen.
- Material som passerat sin livslängd. Det mesta vi möter har gott om år kvar, men inte allt. Ett golv som redan slipats om flera gånger, eller där materialet blivit sprött med åren, kan ha för lite kvar att arbeta med. Då är en renovering en kortsiktig åtgärd som inte lönar sig.
Gemensamt för dem alla är att problemet sitter djupare än ytan. Renovering återställer en förbrukad ytbehandling. När det är konstruktionen, underlaget eller själva materialet som svikit räcker inte det.
Varför vi skriver det här
Det kan verka ologiskt för en golvrenoverare att lägga tid på att beskriva när byte är rätt. Men vi möter ofta förvaltare som fått veta att golvet måste bytas, när det egentligen bara behövde renoveras. Och den misstron går åt båda hållen. En förvaltare som hört “renovering räcker” en gång för mycket litar inte på nästa bedömning heller.
Därför gör vi gärna en provyta innan vi säger något. Vi tittar på golvet, bedömer vad slitaget faktiskt sitter i och säger som det är. Oftast går golvet att renovera till ungefär halva kostnaden av ett byte. Ibland gör det inte det, och då säger vi det.
Underhållsskulden i svenska kommuner är stor, och Huddinge är långt ifrån ensamma. Men en del av den skulden bygger på en felaktig premiss, att ett slitet golv är ett golv som måste bytas. Det vi vill bidra med är en skarpare gräns. Det mesta går att renovera. En del gör det inte. Skillnaden är värd att känna till innan budgeten läggs.
—
Vill ni veta vilken sida ett specifikt golv hamnar på, tittar vi på det och gör en provyta. Då ser ni resultatet innan ni bestämmer er.
